Ja, jag inser kanske att jag borde förklara begreppet "dront" lite bättre...
För de allmänbildade läsarna är det ingen nyhet att dronten är en utdöd fågel, känd för att vara stor, klumpig och ej kapabel till att flyga. En finfin fågel, med andra ord! Var inte heller rädd för människor och blev därför ett lätt byte vid jakt (ganska lättförståeligt). För att förtydliga: fågeln var även dum. Så, vad vi i grund och botten har är en fågel som är extra dum, inte kan flyga och dessutom är utdöd. Varför identifierar jag mig med en sådan varelse, som verkar vara en förlorare på så många plan? Ja, saken är den att min dront inte riktigt är samma sorts dront som fågeln. Kanske i värsta fall ett avlägset släktskap. Min dront är egentligen min brorsa, som har fått det kärleksfulla smeknamnet av hans flickvän. Då han är på sitt dront-humör är han lite seg, sävlig och trött, med en smula filosofiska drag i de få samtals-inlägg han bidrar med till konversationen. Det finns inte vimsighet, kvickhet eller sarkasm hos honom, och absolut ingen tävlingsinstingt. Det är okej att komma sist. Kort sagt: han är lite drontig. Ganska sympatiskt sätt att vara på, men kanske inte så kul... Jag kan också vara lite drontig ibland, och speciellt av typen sov-dront, typen som blir väckt klockan 12 och grymtar och segar sig, och endast efter mycket stark motvilja lyckas ta sig ur sängen. Yes, that's my dront!:) Big like på den. Så, ni alla drontar därute - I am with you!:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar