Betraktandet av hundar...

...heter en bok av Inger Edelfeldt som jag aldrig kommer att läsa (blev totalt bortskrämd ifrån hennes författarskap efter att ha läst "Den täta elden" i skolan. LÄS INTE DEN!). Tyckte ändå att det var en passande titel på inlägget då jag precis har sett ca 15 min av Ellen DeGeneres talkshow på TV (trodde det var fotboll, men det var det visst inte...). Ja, saken med det är att några av dagens gäster var fyra brandmän som i direktsändning i amerikansk TV hade räddat en hund ifrån att drunkna, typ förra veckan. Det hela framställdes som oerhört farligt, årets bragd, ja, rent av ett hjältedåd, och de fyra männen höjdes till skyarna. Jag sitter typ bistert och tittar på skärmen med nästan en cynism, herregud, har de inte bättre saker för sig?! Okej, jag älskar hundar. Men jag älskar faktiskt människor mer. Det hade tydligen varit 60 (!) man på plats innan de fyra brandmännen kom med sina selar och sin utrustning och kunde rädda den herrelösa hunden. Det krävdes alltså 64 män för att rädda EN hund. Hmmm... Jag undrar hur de amerikanska resurserna fördelas jag... För om det krävs 64 man/hund, måste det ju rimligtvis krävas minst 100 man/människa. Låt oss se, det här var i en storstad, troligtvis i Los Angeles, som har ca 3,8 miljoner invånare. Detta skulle innebära det skulle krävas 380 miljoner poliser för att alla människor skulle vara säkra. Men, vänta lite... Det är ju helt orealisktiskt! Hmm, well done, Sherlock! Om jag skulle ge Antonio Villaraigosa (borgmästaren i LA) ett tips, skulle det vara att reformera sin brandkår och polisstyrka. Det verkar nämligen behövas...