Musik och fransk kultur

Ja, så är man ensam hemma. Mamma och pappa påbörjade kl 8 imorse sin resa ner till Östergötland och ett liten, väldigt mysig stuga, och väckte mig förstås för att säga hej då. Jag kan ju berätta att jag inte kunde somna om och gick upp och slog därmed rekord i gå-upp-tidigt-på-sommarlovet-frivilligt-tid. Några house- och diskolåtar senare var jag åtminstone hyfsat pigg. Det är fördelen med att vara ensam hemma (och att de flesta grannarna också är bortresta), man kan spela vilken musik som helst, när som helst, hur högt som helst. Nästan. Jag menar, om jag sätter på exempelvis Robyn eller Smith Westerns eller U2 på en normal ljudnivå, kan jag räkna med att mamma kommer smygande in på mitt rum inom loppet av 5 min och skruvar ner volymen till den grad att man inte hör musiken om man inte står med örat tryckt intill en av högtalarna. Eller så blir hon irriterad och snäser åt mig att sänka/stänga av/sätta på något bättre.

Mamma och pappa förstår inte större delen av dagens musik. Oskar Linnros låter som "amerikansk college-musik" (pappa) och är kanske okej att ha i bakgrunden, om de måste. Robyn "låter lite konstigt och tillgjort, tycker du verkligen om det här?" (mamma, med pappas medhåll) medan Lady Gaga bara är olyssningsbart.(inte för att jag lyssnar på Lady Gaga. men ni förstår.) Fransk smörmusik och sing&song-writers är däremot okej, typ Carla Bruni. Blä, säger jag. Jag läser (objektivt, förstås) konflikt i situationen. Men man får mötas halvvägs. Jag får spara house och Beyonce till situationer som denna, då jag är ensam hemma. Och det finns ju väldigt mycket musik som både mina föräldrar och jag gillar. Klassiskt, 60-, 70-talsmusik, Anna Ternheim, Norah Jones o dy. Sen så har jag på sistone också försökt att hitta bra fransk musik, vilket seriöst är en omöjlig uppgift. Förutom låten "Divine" av Sébastien Tellier så är marknaden fylld med alltifrån bombastisk smörmusik och "förförisk" visk-och-mummel-musik som jag faktiskt har smårt att tåla. (tyvärr är Carla Bruni en av mammas absoluta favoriter.) Har ni tips - tveka inte att ge det till mig! Har dock lyckats hitta Francoise Hardy, som angränsar den urtypiska franska musiken, men som faktiskt är bra. Me likey! Måste peppa upp franska-intresset efter ett mindre inspirerande första-år. Nybörjarspråk ska ju vara kul, man ska vara entusiastisk och brinna för att insupa en ny kultur och smaka på nya ord och ljud! Musik väcker ju faktiskt en sådan eld, precis som film. Tyvärr är franska filmer precis som fransk musik - oftast alldeles för snackig och relationsbaserad, antingen med sexiga kvinnor som frontfigurer eller manliga män med djupa basröster. Gulligt. Såg "La vie en rose" härom dan. Väldigt fransk, men ganska bra ändå tack vare Marion Cotillard som spelade Édith Piaf lysande, väl värd sin oscar. Om ni vet andra bra franska filmer får ni gärna tips om det med! "8 kvinnor" av mästaren Ozon är lysande, för övrigt.

"Ett bra citat bevisar ingeting"
- Voltaire
(så varför har jag citat som avslutningar?)